Det har varit tyst ett tag är på classifiedinformation.se, men det betyder inte att spelandet ligger i stiltje. Tvärtom, så har jag använt spelsystemet till två olika äventyr, båda med framgång. Det första är ett pågående längre äventyr (4 spelmöten av ca 6 avklarade) i en nytappning av Mutant Chronicles-världen. Bort med allt skrikigt, flashigt och högoktanigt, och ner i det tuffa livet på gatan som kriminalare inom Capitolpolisen. Här har jag låtit mig inspireras av 1984, Brazil, Fight Club, Chinatown, Memento, The Machinist, etcetera, i ett äventyr om minnesförlust, mörka hemligheter, misstänksamhet och paranoia i jakten på en mördare och sitt eget förflutna. Systemet håller ihop bra, men när det kommer till undersökande så får man ibland tumma lite på vilka ledtrådar som lämnas ut, vilket snarare baseras på Gumshoe-systemets tankesätt än ett tärningslag för uppmärksamhet eller informationssökning. I övrigt har både Status och Kontakter kommit väl till pass.
Det andra äventyret jag använde CI-systemet i, ligger något närmare tanken med spelet, och utspelade sig 15 år in i framtiden i en värld förändrad av upptäckten av en enorm artefakt utanför Jupiters omloppsbana, vars mystiska existens fått jordens stater, religioner och – inte minst – människor att omvärdera sin världsbild och omvärld. Länder har fallit, nya uppstått; nya trosuppfattningar och politiska grupperingar dykt upp, med varierande motiv, allt från rustande isolationism till neoanarkistiska xenofiler. Äventyret var ett experiment i improviserat rollspel med CI-systemet, en sandlåda för spelarna – som iklädde sig rollen som en Spetsnaz-styrka – att pröva sina vingar i en smältdegel till stad vid Svarta havets strand. Spelvärlden, eller rättare sagt Rysslands utveckling, byggde vi upp tillsammans utifrån 10 års händelser sedan artefakten anlände till solsystemet, och sedan spånade jag med hjälp av spelarna fram en mellanstor stad med falanger och händelser, platser och personer, varpå vi kunde sätta igång.
En nyckel till äventyrets och experimentets framgång tror jag var tydliggörandet av övertygelserna som flaggor till spelledaren om vad det var spelarna vill uppleva under kvällen i sin roll som en elitsoldat med fria händer. Dessa, tillsammans med mängden platser och grupper i staden, vävdes snabbt in från början och utvecklades under kvällen: rollpersonerna kollade upp en krog där ukrainska separatister sades hålla till, en kvinna blir skjuten, vilken visar sig vara borgmästaren; skytten är en full soldat från kompaniet som ligger beläget i staden och spelarna ingriper; maffians torpeder slår till mot krogen för att sabotera; en av gästerna skjuter krögaren som filmat händelseförloppet och skickat iväg filmen på sin mobiltelefon – till vem? Händelser presenterades pang på och snart var de inblandade i en jakt med inrikesminsteriets säkerhetstrupper, döda forskare, kontakter inom armén, en hacker som kan hjälpa dem, attacker mot borgmästarens liv, ett sjukhus förvandlat till ett sprinklernedblött slagfält, mystiska USB-minnen som raderar datorer, och så vidare. Genom att mata spelarna med händelser och låta dem skapa kontakter under spelets gång, hölls ett högt tempo med mycket action. Tärningar rullade tätt, stridsmomenten flöt på med understödseld, granater och kulsprutemejningar i biljakter, och spelmötet bjöd på många extra spänningsmoment när nollor på tärningen dök upp, följt av jubel eller oro för vad det skulle resultera i. Ett äventyr som passade systemet som handen i handsken, trots att det låg utanför spelets egentliga spelvärld men väl inom dess möjligheter.
Som ett sista slag för spelet, vill jag också framhålla enkelheten i rollpersonsskapandet: det speltekniska kring skapandet av en rollperson, av en spelare som gjort två-tre rollpersoner tidigare under under det senaste året, tar sällan mer än en kvart. Spelledaren presenterar temat och ger spelarna dess temafärdigheter; typ väljs och gruppen samtalar om sina roller; några ytterligare färdigheter väljs; grundegenskaperna och färdighetsvärdena placeras ut, och specialiseringar väljs; fördela 10 poäng på Kontakter, Resurser och Status; och hitta på någon Övertygelse. Där har du mer eller mindre en klar rollperson. Vet du vad du ska skapa, tar det högst tio minuter för en van spelare, från namn till utrustning. Det är smidigt, och en av anledningarna till att jag väljer CI-systemet även till helt andra spel än agentfiction!